Som hund & katt...

Vår nya familjemedlem "Katten Gustav" skulle presenteras för hundarna, en i taget, hade jag tänkt.....

Nu är det ju inte speciellt ofta som det går precis så, som man i förväg hade tänkt sig. Ibland eller tom ganska ofta kan man ju få mer eller mindre glada överaskningar. Oavsett om man vill eller ej.

Först ut att träffa vår nya lilla dun-boll var airedaleterriern Theo. Han vet av egen erfarenhet vad en katt kan göra om man är lite för närgången så han skulle bli en perfekt "blind date".

Förvånande nog förvandlades dun-bollen till ett fräsande, morrande monster som sprattlade och högg hej-vilt! Theo, som den gentleman han är, skulle naturligtvis skydda matte och svarade med samma medel. Det lilla dun-boll-monstret högg det som kom ivägen och just då råkade det vara mitt ena finger.

De kommer snart att få träffas igen, de två. Trots att det inte blev kärlek vid första ögonkastet. Det får ta lite tid.

Och tid..... det måste man ju ha när man har djur. Ni anar inte hur länge man får sitta på vårdcentralen och vänta för att få en stelkrampspruta efter en dun-boll-monster attack!