Väntans tider

Som vanligt så började vi för tidigt. Varje år är det likadant. När det väl blir dags är vi så trötta att vi inte vet om det är dag eller natt. Jag brukar förvarna dagispersonalen om vad som är på gång, bara så att de vet, när Lovisa kommer med olika strumpor, tröjan utochin och i brorsans sommarskor.

Fölvak, det är vad det handlar om. Wirana Lady ska snart få sin andra fölunge och man vill eller får inte missa födseln. Skulle aldrig förlåta sig om något skulle gå fel.

Häromkvällen tyckte vi att nu kan det bli när som helst..... visserligen fanns inga vaxproppar, inte ens ett ordentligt juver och faktiskt (om man ska vara ärlig) inte fler tecken på fölning än att hon betedde sig annorlunda. Fölvakt på.

Kameran var inte uppsatt ännu så det får gå ändå. Gå fick vi (jag) minsann göra för hej & hå vad det larmade under natten. När jag kom ut sov hon sött i halmen och undrade nog varför jag störde mitt i natten....

Efter andra nattpromenaden (larmet) åkte fölvakten av. Inte skulle hon föla. Inte den natten.

Om bara hästskrället kunde stå och sova så skulle det vara lugnt men primadonnan ska naturligtvis ligga och gosa och vräka sig i halmen så att larmet tjuter i telefonen hela tiden.

Ikväll åker kameran upp så att man (dvs jag) åtminstone slipper gå ut för att se om det är dags att vara barnmorska.....