Ordningsvakternas mardröm....

-Hörru du (med lilla tösen tonfall), du får inte stå här utan på andra sidan staketet. Det är FARLIGT...faktiskt!

-Jaha, men min häst ska strax in.... 

Jag brukar väl inte precis räknas till den spydiga typen, inte heller till nån som är speciellt hotfull med mina 160 cm men nu blev jag verkligen sur eftersom vår första häst skulle in och jag ville kolla över den innan den klev in i rampljuset.

-Det spelar ingen roll, du får gå härifrån (med barsk ordningsvakt-röst).

Med en lätt putt i ryggen fick jag ovilligt förflytta mig därifrån..

Den ordningsvakten hade tydligen aldrig muckat med en pedant hästtjej, speciellt inte på en hästauktion när nerverna dallrar....

Snabbt som ögat stack jag iväg och hämtade en trasa för att demonstrativt kliva in på samma ställe igen och vinka fram hästen som leddes runt av ASVT:s proffsiga personal. Där fick jag i lugn och ro torka av varje dammkorn på stoet innan hon klev in i auktionsringen.

På väg ut därifrån kunde jag i ögonvrån skymta en butter trio av ordningsvakter som blängde surt. Jag tittade inte ens på dom utan spatserade förbi med dammtrasan i högsta hugg.

Övriga tre hästar fick jag torka av utan protester, fick bara stå ut med "om-blickar-kunde-döda-blickar" medans jag svischade runt med min trasa....

Jag VET att de ska göra sitt jobb och att de förhindrar olyckor genom att hålla ordning men just precis DÅ var det inte rätt tillfälle att vara stöddig med "lilla tösen tonfall".

En annan dag, en annan plats så ska jag faktiskt tala om att de gör ett bra jobb, jag kan till och med kosta på mig ett leende precis som en liten tös....