Det närmar sig...

Om en vecka är det Elitauktion. Det börjar pirra i magen redan.

Vet inte om det är bra-pirr eller nervös-pirr. Eller rättare sagt: det-kommer-att-gå-åt-skogen-pirr. Kriterieauktionens katastrofresultat sitter djupt rotat i ryggmärgen och rädslan för att få uppleva samma sak igen ger mig obehagliga rysningar.

Men va tusan....det måste väl vända nån gång?

Om en vecka (drygt) vet vi.

Förra veckan pryddes mitt ena öga av en tjusig blåklocka. Det är ju inte speciellt ovanligt för att vara mig eftersom jag är i lagom träffhöjd när hästarna kastar med huvudet hit och dit. Nu råkade jag stå ivägen igen och det straffade sig på ett ögon(bryn)-blick.

Det brukar annars mest inträffa på auktioner...

På nåt vis hör det liksom till.

Man är lite fram eller bakhalt, med plåster eller en präktig blåtira.

Jag säger bara det....-det ska ju synas att man har haft en helg i storstan.