Nyårsafton. Dagen borde vara förknippad med glädje, firande och festyra.

Tyvärr är den överhängande känslan ångest och oro. Om några timmar bryter helvetet löst.

Vi bor ca 600 m utanför Törebodas samhälle och när hela bygden skjuter raketer (och många riktas ut mot oss) blir hästarna oroliga och stirriga.

Det har gått bra i många år nu. Ingen som har skadat sig eller blivit speciellt orolig.

Nu är Exclusive hemma och hon är mycket, mycket mer lättskrämd än de gamla märrarna.

Hon fick "spel" bara när vi hängde upp en filt för fönstren (för att slippa raketljus) och vi blev tvungna att byta box till henne för att hon skulle stå längre från dörren.

Nu har vi gjort allt vi kan för att minska lidandet för våra hästar.

Filtar är upphängda för fönster och gluggar, bomull i öronen och radion på hög volym.

Det kommer att bli många vändor ut till stallet under natten för att titta till hästarna.

Till Er som väljer att inte skjuta upp fyrverkerier vill jag rikta ett stort TACK!

Till Er som tänker skicka iväg fyrverkerier och smällare önskar jag en lika trevlig nyår som vi kommer att ha, -en nyårsnatt full av oro, ånger och ont i magen.

Folk som har stall brukar ofta ha en eller flera stallkatter. De håller rent från råttor och möss.

Vi har ingen stallkatt. Vi har visserligen en katt men han är en riktigt lat, halvfet långhårig kisse som heter Gustav. En innekatt som aldrig ens har varit i stallet.

För att hålla rent från möss har därför Hedwig flyttat in i stallet. Helt frivilligt såklart.

Vi är jättenöjda med vår nya musfångare och vackra Hedwig är nog lika nöjd med "smörgåsbordet" hon (eller är det kanske en han?) blir serverad.

Det är verkligen en mäktig fågel. Kraftfull och vacker.

Tänk vilken tur man kan ha som får en sån fin hyresgäst. Ibland är hon bara borta men så helt plötsligt kommer hon inflaxandes och sitter och tittar på oss när vi jobbar.

Självklart skulle ugglan döpas till Hedwig. Harry Potters uggla heter ju Hedwig.

Här hos oss blir det full rulle på julafton eftersom vi får "huset fullt".

Hoppas att ni får en riktigt härlig jul och ta vara på varandra!

Avslutar med "Tomten" av Viktor Rydberg för att ni ska känna julstämning...

(är dock lite osäker på slutet....??)

Midvinternattens köld är hård,

stjärnorna gnistra och glimma

Alla sova i enslig gård

djupt under midnattstimma

 Månen vandrar sin tysta ban,

 snön lyser vit på fur och gran,

 snön lyser vit på taken

Endast tomten är.........

Som vanligt har syrran och jag tillbringat helgen på Älvsjömässan.

Stockholm hundmässa erbjuder "allt" för hundälskare.

Vi har latat oss, ätit god mat och sett massor av hundar. Stora kolosser (molosser) och små dammråttor. Självklart var det en foxterrier som blev BIS. Fast en strävhårig.

När man ser Freestyle ser det ju så himla lätt ut.

Jag blev sugen att börja träna, Ture borde väl vara en perfekt Freestylehund...?

Han är ju energisk och pigg och påhittig och...egensinnig och....ouppfostrad.

Som tur är gick träningsanfallet över fort.

Här får ni istället se en annan terrier från årets show.

Såhär ska Ture och jag göra om....många år.

När Fredrik gick igenom fuxan i lördags tyckte han att strålarna i framfötterna var lite hårda och livlösa. En sko som sätterfart på blodcirkulationen önskades. Typ päronsko.

Vi hade redan bokat  tid med Hovslagar-Martin för omskoning men nu blev det raskt ändrade sko-planer. Inga vanliga järnskor med snösula här inte.

Eftersom Martin är Hovslagaren med stort H fixar han ju allt.

"-jag tycker vi ska ta en heartbar-sko istället, de är snällare mot foten...."

Jag fattade inte ett dyft men han med stort H vet ju bäst.

Här är den "nakna" hoven innan arbetet börjar.

Här kommer en bild på den färdiga Heartbar-skon, innan den är fastsatt.

Och här kommer en bild på den färdiga foten.

Heartbar-sko + snösula. (brodden skruvades i senare)

Stort Tack till vår duktiga Hovslagare!

Innan vi drar igång vinterträningen på allvar ville vi göra en sista koll på fina fuxan.

Hon har varit lite stel här och där och behövde en genomgång av massör/kiropraktor.

I lördags var det V75 tävlingar på Axevalla och då passade vi på att åka dit med henne eftersom Fredrik Linder åkte med Jörgen Westholm dit. Vi fick "låna" Fredrik en stund och han gick igenom henne noga och visade oss även flera bra rörelser som vi kunde göra själva för att hålla henne mjuk och smidig. Intressant och lärorikt.

Det här med hunderiet är inte alltid så lätt.

Valpar ska inte få "friheter" och göra saker som de inte ska få göra som vuxna.

Men att ha en mysig liten valp på kontorsstolen kan ju inte vara så farligt, vad kan hända lixom? 

Fyra månader senare...

Ett år senare...

Största delen av kontorsstolen upptas nu av en foxterrier och jag får sitta lite på kanten bara.

Inser att det är tur att jag inte köpte en boxer istället.