Jaaa.....vad ska man säga?

Alla gifta par, sambos, förlovade eller nykära som någon gång har försökt ta hästkort vet nog vad jag menar. Eller ska jag skriva föredetta gifta par, fd. sambos, fd. förlovade och att de nyförälskade snabbt fick en avsvalnad förälskelse.....?

Att ta hästkort är så tålamodskrävande så äktenskapet hänger löst efter varje fotosession.

Tur att det "bara" är auktion två gånger om året. Det frestar på.

Gambler skulle fotograferas inför Elitauktionen och innan vi började var både Tobba och jag riktigt positiva. Vi hade en nyduschad, blänkande häst med en fin fläta i luggen.

Vad skulle kunna gå fel liksom..??

Tänker inte berätta. Tänker glömma.

Snart är det Kriterieauktion (slutet på september) och nya kort ska presenteras på asvt.se.

Tills dess har vi nog förträngt elitauktions-fotograferingen. Om vi fortfarande är gifta.

Lördagens tripp till Göteborg blev riktigt lyckad!

Philip tävlade Taekwon-do i Lisebergshallen och när det var slut stegade vi förväntansfullt in på nöjesparken. Morgonens regn hade blåst bort och vi möttes av en skinande varm sol.

Det blev några åkturer i de mer barnvänliga karusellerna....och naturligtvis i Flumeride som vi tog ett par gånger.

Påväg ut (när vi skulle åka hem) så skulle vi göra slut på lyckohjuls-biljetterna som ingick i häftet med åkbiljetter... Det gick ju rätt bra. 36 kexchoklad i varje låda!!!! mums!

Sånt här gillar vi. Coco Robin (e.Credit Winner) dräktig på 15 dygn och här är bildbevis!

Vi valde Andover Hall till henne och hon tog sig på första försöket.

Stort Tack till skickliga Anders Edman!!

Det här med facebook är allt riktigt kul.

Ett oerhört stort kontaktnät.

Man lär känna folk som man egentligen inte känner på riktigt.

När man träffas "live" så känner man till mer om varandra än vad man egentligen vill veta. Ibland alltså. Vissa skriver "allt", de flesta väljer mer noga vad de vill dela med sig av. 

Nu i föltider ploppar det fram bilder på nyfödda föl varje dag och det är ju jättekul att dela glädjen med andra. Jag gör likadant och när vi fått tillökning laddar jag genast upp bilden i cyberrymden.

Bilden med den lilla nyfödda är kanske publicerad på facebook 02,45 (eftersom våra ston aldrig fölar på "kontorstid") Jag skickar ju iväg den innan jag stoppar ner telefonen i jackfickan igen.

Efter nån timme när man går in och kollar så har 5 st klickat "gilla" och 3 har skrivit "grattis".

Klockan TRE på natten!!!??? Otroligt.

Det här fascinerar mig så...vem är vaken då och varför?

Hur som helst så är det roligt.

Man delar glädjen med andra som inte är sena att komma med glada tillrop och kommentarer...

Så blev det  också när Tobba lovade att springa naken runt huset under finalen i

Melodifestivalen 2012. Fast det är en helt annan historia.

Fina, fina Favourite Zon (e.Going Kronos) som vi sålde på Elitauktionen 2011 gick premielopp på Jägersro 24 april. Tränaren Per Nordström var mycket nöjd med henne och vi hoppas att hon fortsätter utvecklas lika fint i fortsättningen.

Tack till våran New vän, Jeanette Olofsson som tagit de fina bilderna!

Detta ger oss huvudbry...eller krig snarare.

Vad/vem ska vi betäcka Wirana Lady med i år???

Jag vill ha Going igen men då måste vi vänta till nästa vår och låta henne stå över i år.

Tobba vill ha en annan Viking-hingst...

Än är inte sista ordet sagt. Vi får se.

Jag hade fel.

Tänk vad underbart, fantastiskt och härligt det är att ha fel!

(ibland alltså, vid rätt tillfälle....har jag gärna fel)

17,45 hade vi en mycket piggare fölunge i boxen.

Hon bjöd på massor av glädjeskutt och de pigga ögonen glittrade av levnadsglädje.

Efter 10 dagars behandling har vi nu en frisk och kry fölunge som gnäggar välkomnande när hon hör våra röster. De avslutande blodproverna visade bra värden och tempen ligger perfekt.

Jag kan nästan inte tro att det är sant. Fast jag vet ju att det är det.

Ett stort varmt Tack till dig Elisabeth!

Efter bara några timmar kom svaret. Rinnande, illaluktande, orange diarre. Hjälp!!!

Vår fölveterinär Elisabeth Hemberg var redan förvarnad via sms (ca 03.00 på natten, stackars henne!!) att vi fått föl under natten och att hon skulle komma och göra foalcheck på den nyfödda. Nu var goda råd dyra....ett snabbt samtal till Elisabeth om fölets "racerbajs" gjorde att hon kastade sig i bilen och beordrade mig att påbörja behandling med Tribrissen...OMEDELBART!!!

Fölungen var inte speciellt medtagen, men vi fick fortsätta med att väcka henne för annars gick hon inte upp för att äta. När hon ätit la hon sig snabbt igen. Ju mer jag började fundera desto mer konstigheter kom jag på... när hon föddes fanns det bajs inne i fostersäcken, på kroppen.

Vår lilla unge hade alltså redan dålig mage innan hon föddes!!!

Elisabeth kom på rekordtid och inledde sin undersökning. Redan vid första blicken på tandköttet kunde hon konstatera att "det här är inte bra". Fölet fick plasma och sattes på behandling med "dundermedicin" som skulle ges med täta intervaller flera gånger per dygn.

När vi var klara med undersökningarna hade vår halvpigga fölunge istället blivit en loj, trött och sliten unge. Jag tyckte hon såg döende ut och tårarna rann nerför kinderna...

"Vid halv sex har det vänt ska du se, då kommer hon att vara pigg" sa Elisabeth tröstande.

Ärligt talat så har jag aldrig misstrott henne tidigare. Det här var första gången.

Efter lite funderande åtegick vi till ursprungsplanen för Exclusive Zon.

-Vinterträna hemma, sen lämna iväg för snabbjobb och finlir.

Igår åkte hon norrut och vi håller tummarna för att allt går bra hos Team Westholm!

I fredags 02,17 var det äntligen dags för Andover Starlet att larma på riktigt. Fölet var påväg!

Tröttare än tröttast kravlade vi i kläderna och skyndade ut i stallet.

Hon hade rest sig men la sig genast igen och började krysta.

På någon minut var allt avklarat och vi hade fått ett stoföl e. Mr Pine Chip. Äntligen!!!

Vi brukar alltid ge fölet den första råmjölken ur flaska, redan innan den har rest sig och så gjorde vi också den här gången. Sen fick de vara för sig själva ett litet tag.

Efter en stund när de reser sig brukar småttingarna vara så sugna att det är bra läge att låta dem söka efter spenarna själva. Vårt lilla föl letade men gav upp. Sög på fingrarna men gav upp.

Dags att ge ny flaska med mjölk för att snabbt få i henne ytterligare lite mer av den viktiga råmjölken. Hon slukade 1,5 flaska och blev nöjd och la sig till ro.

Tröga fölunge tänkte jag...varför måste du krångla när jag är som tröttast???

Och nog var hon trög. Visserligen lärde hon sig att dia själv på tredje målet men bara lite och sen snabbt ner i bingen för att sova. Och sov gjorde hon. Och inte jag.

Nu gällde det att ställa "mat & sovklockan" (dvs alarmet på mobiltelefonen) på 20 minutersintervaller då jag fick gå ut och väcka henne för att det var matdags.

Nu började irritationen över den tröga ungen istället gå över i en olustkänsla.

Så här ska det inte vara. Varför sover hon så mycket? Varför skuttar hon inte runt som de andra fölen gjort? Hon var ju pigg, men inte så det sprakade om henne.

Nåt kändes inte rätt, fast jag visste inte då vad det var....

Tre fölningar på 14 dagar verkade ju så himla praktiskt.

Tänk vilken bra planering tyckte vi.

Då alltså. Nu börjar föllarmet gå mig på nerverna och jag tycker att det ringer i telefonen både dag och natt.

Fast värsta natten var i natt. Då ringde inte telefonen alls.

Jag såg ju på kameran att Andover Starlet hade lagt sig ner (fast inte för att föla), men telefonlarmet var knäpptyst.

Varför då-då? Dags att vakna till, meka med telefonen, starta om, knappa in pinkod...vad har jag för kod nu igen?

När jag äntligen blev klar insåg jag att Andover bara lagt sig "på bröstet" och då larmar det ju inte.

Kl 3,30 ville Ture ut och när jag kom in igen frågade Tobba:

"-När fölade hon"?

"-Va??"

"-Det ligger ju en fölunge där.....(samtidigt som han pekade ivrigt på den lilla kameraskärmen)"

Efter att ha övertygat Tobba om att "fölet" bara var en halmtorva och lite skuggor kunde vi somna om.

Ända tills Andover Starlet fick för sig att sträcka på sig och vila på sidan...då gick larmet. Zzzzzzzzzzz...

30 mars fick Ouverture O.K. (e.Chocolatier) sitt första föl.

Fölningen gick bra och den stolta (???) fadern är Zola Boko.

Ouverture hängde inte riktigt med i vad som hände så hon tittade förvånat på det kladdiga lilla krypet som hade "ramlat ut"....

-VAD är det där??, -Ta bort "DET" härifrån tittade hon bedjande på oss.

Efter att ha skrubbat den lilla med frottéhanduk och matat med råmjölk från frysen började

kursen " ta-hand-om-din-unge"

Eftersbörden fick ligga kvar en stund och Ouverture började försiktigt slicka lite på den.

Det numera frottéskrubbade krypet var fortfarande ganska äckligt och möttes endast av skeptiska ögon från sin mor.

Fölungen hade ju fått "raketbränsle" från frysen och var snabbt uppe på benen för att leta efter mjölkbaren. Här fick vi lov att hjälpa till lite så att Ouverture stod still.

DÅ, (när fölet började dia) ramlade poletten ner....känslorna svallade och modersinstinkten tog över. Det var inget UFO, inte heller ett äckligt litet kryp. Bara ett fint, vackert stoföl!

I början höll Exclusive på att slå ihjäl sig. Mig också för den delen.

Motocross-spår är bland det värsta som finns att rida i.

Det går upp och ner hela tiden med olika stora kullar och gropar...oregelbundet.

Jag fick sitta och hålla i och upp henne för ibland så var hon nere på knä och tuggade grus.

Nu har hon fått in tekniken på gupp-gåendet. Och jag har insett att det är rena gympapasset för hennes mag och ryggmuskler. Kryp ihop-läng och kryp ihop -läng... nyttigare än en dyr crosstrainer (om det nu hade funnits en hästmodell).

Eftersom motocrossåkarna envisas med att köra sönder "min" ridstig så har jag kommit på den perfekta hämnden. Hästskit. Ett par oväntade, illaluktande högar mitt i bästa körvägen borde göra susen? Får se hur länge de fortsätter köra på stigen...

Våran stalluggla "Hedwig" har fått tillökning. Eller så har hon fått en ny kompis bara.

Ytterligare en uggla har flyttat in i vårt stall och det är verkligen jättetrevligt.

Den här ugglan är bara hälften så stor som maffiga "Hedwig", men lika fin.

Han/hon är döpt till "Isabell".....efter nån princessa.

HÄR finns bild på "Hedwig"

Årets influensa kom på besök till Töreboda och Björkängs Gård. En ovälkommen gäst.

Jag tror aldrig att jag varit så sjuk, så länge. Fem dagar av feber, hosta och illamående.

Först drabbades Tobba, sen båda ungarna och precis när jag trodde att jag skulle klara mig smällde den till. Obarmhärtigt.

Att inneha "sängläge" och vara sjuk har sina fördelar.

Alla inneboende fyrbeningar blir som plåsterlappar och vill gärna göra en sällskap under täcket och det verkar nästan som att de finns där för att ha lite koll så att man överlever.

Ture och Gustav låg ofta sida vid sida och vakade men ibland blev det riktig kamp om vem som skulle ha bästa platsen...

Spöregn en hel natt och plusgrader på dagen.....Yyyeeeeeh!!!

Grusvägarna är perfekta (mjuka och fina) och man slipper få istappar i skägget!

Ett tag har jag misstänkt att det är nåt som stör Exclusive i munnen.

Hon är kollad tidigare men då hittades "inget speciellt".

När jag började rida henne upptäckte jag att hon gärna ville vinkla huvudet åt ena hållet

då och då. Alltid åt höger. Hon joxar länge med maten och tuggar sakta och omsorgsfullt. Finsmakare eller tandproblem?? För att utesluta tandproblemet beslöt jag mig för att åka

iväg till Hästkliniken och göra en tandkontroll.

Facit på undersökningen blev, två vargtänder + en gammal tand som hon "borde ha bytt redan". Den nya tanden hade redan kommit fram och "ville ha plats" (eller hur man ska förklara)...

Helst vill man ju att gammel-tanden ska ramla bort av sig själv men nytt återbesök är inbokat om en månad för att ta en ny titt. Vargtänderna får vänta till dess också.

Ännu en gång är jag glad att jag litade på magkänslan och gjorde en kontroll.

Om det är tänderna som är orsaken till huvudvinklingen och joxandet med maten vet jag såklart inte. Inte än åtminstone.

Tja....vad ska man säga?

*Klantarnas klant

*Amatör

*Nybörjare

Vad handlar detta om då undrar ni. Jo, hundutställningen i Örebro i lördags.

Syrran och jag åkte med Ture och Hedda (av rasen hårboll) med fullpackade fikakorgar till Kvinnersta för en inofficiell hundutställning. Stolar och filtar var också nerpackade.

Ture visades först och blev BIR och fick HP. Jättekul men roligast av allt var domarens lovord.

Domare: Jack Brander

Maskulin av utmärkt typ, vackert uttrycksfullt huvud med utmärkta öron. Utmärkt hals, utmärkt front, utmärkt benställnig, utmärkt över och underlinje, utmärkt ansatt o buren svans, utmärkt benställ, rör sig mycket väl fram och bak.

Problemet var bara att gruppfinalen gick direkt när alla terriers var klara, inte när alla i ringen var klara som jag trodde. Jag och Ture lyckades alltså missa själva finalen...megaklantigt!!!

När vi skulle gått terrierfinal stod vi i godan ro vid en annan ring och kollade när Hedda Hårboll showade till sig BIR med HP.

Hedda var kvar bland de sista i sin gruppfinal men fick ingen placering tyvärr.

Syrran var strålande glad såklart så nu är vi taggade inför nya utmaningar!

Idag har alla ettåringarna blivit frysmärkta. Gick jättebra!

Om ni vill se mer om hur det går till så titta in på "Föl-bloggen"

Kanske är jag gammeldags. 

Kanske även omodern och totalt inkompetent när det gäller senaste mode.

Jag bryr mig sällan om varumärken (utom när det gäller mat, där jag envist bojkottar EMV hos de stora matjättarna) och inneprylar utan köper det jag gillar och vill ha.

Nu ville (läs behövde) jag ha ett nytt täcke till fina fuxan och har alltid gillat "Weatherbeeta":s täcken som är rejäla och hållbara. Vissa av deras nya täcken har "frambensveck" istället för bogveck för att minimera bogskav (som nog inte är så skönt att gå med).

Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk men det fungerar faktiskt jättebra, inte ett endaste skav har hon fått. Det här var ju verkligen nytt. En nymodighet.

Men det är inte frambensvecket jag syftar på i inledningen....

Det är färgen. Det täcket jag köpte var rött. Vanligt rött i mina ögon.

Fast ett vanligt rött täcke vill visst ingen köpa längre så därför heter färgen numera Chilli.

Så.....nu är vi lite moderna(re) här på bonnvischan. Chilli-färg på hästtäcket... Wow!

(men om jag ska erkänna så trodde jag att man åt chili, inte att det var en färg....)

-12 grader. Ridning när det är kallt kräver ordentliga kläder.

Idag blev det till att fylla på kalsongförrådet. Långkalsongförrådet alltså.

Blåkläders underställ "Heavy Weight" (konstigt namn på mjuka underställ kan jag tycka..)

gjorde verkligen att jag höll mig varm. Blev tom svettig efter en stunds travande.

Försäljaren lovade..."de här kommer inte att göra dig besviken.."  Så skönt att han fick rätt.

När jag ändå var på shoppinghumör passade jag på att köpa en "rånarluva" att ha under hjälmen, för att slippa förfrysa öronen.

Inser nu, att jag nog borde vara med på topplistan för modebloggare...

Så här beskriver en typisk modebloggare sin hemsida:

Jag är en flicka från Uppsala, och i min blogg skriver jag huvudsakligen om kläder och mode.

Jag har min egen stil, och varje dag beskriver jag dagens outfit!

Tja...det är väl inte riktigt samma typ av kläder vi skriver om, men entusiasmen är densamma!

Några minusgrader. Ca 5 cm snö. Solsken. Vindstilla.

Vad mer kan man begära? Vilken fantastisk vinterdag. Vilken lyxdag. Livet är härligt!

På videon är jag ute med Exclusive i Moskogen.

Hon har verkligen blivit lugn och harmonisk och stannar till då och då för att bara lyssna och se sig omkring. Jag tror att hon njuter lika mycket som mig.

Fina fuxan gjorde lite oväntat sprattel i klätterbacken häromdagen.

Mitt i det brantaste partiet skickade hon iväg en riktig bakutspark och såg ilsken ut.

Som "straff" fick hon gå backen igen och gjorde precis likadant på samma ställe.

Detta har gett mig riktigt huvudbry... protesterade hon för att det blev "jobbigt" och tungt?

Eller protesterade hon för att det gjorde ont någonstans??

Nästa tur i skogen ska vi ta den lite snällare stigningen och se vad som händer. Kanske är det så att hon blivit så stursk att hon tänker prova "kast med liten matte"? Om nu det var anledningen till sprattlandet så är jag glad att hon (orutinerat nog) gjorde det i klätterbacken. Det får liksom inte så stor effekt med en bakutspark där och dessutom blir det ju bara jobbigare för henne själv.

Kan det verkligen vara så att min lilla fuxiga ängel börjar jäklas på allvar?

Nääää, såklart hon är en ängel...fast kanske med glorian på sne'!

Det är faktiskt knappt att jag fattar det. Men det är sant.

Fina Björkängs Picasso (e.Eighty Eight Keys- R.Samantha) är såld till ett distansstall i Dubai.

Al Reeh Endurance Stable har lagt vantarna på en av Sveriges (om jag får saga det) finaste angloaraber. Ännu finns han kvar på svensk mark hos sin ägare Caroline Pont, Karlskoga

men transporten ner till sanddynerna beräknas ske i Februari.

Lycka till i ditt nya hemland säger vi, mycket stolta uppfödare!!!

Tänk att våran lille grabb redan har blivit 10 år. Otroligt vad fort tiden springer iväg.

Några minusgrader och barmark. Stenhårt underlag.Igår var det åtminstone en liten bit av sandvägarna som bjöd på bättre underlag så att vi kunde trava lite.

Annars består ridningen mest av skritt. Skritt uppför. Skritt nerför. Skritt på blankis. Skritt på asfalthårda (eller hårdare) grusvägar. Och skritt på stigar (där det åtminstone sviktar lite).

Nu ska man ju inte underskatta skritt-träningen, det är en utmärkt gångart för att skonsamt träna upp hållbarheten men det blir trist i längden.

Hur gör ni andra när underlaget är stenhårt?

(alla har väl inte sladdade perfekta träningsslingor och ridbanor??)

.......säg vem som skönast i landet är?

 En välbehövlig tur till ridhuset blev det idag. Kunde ju knappast ha planerat in en bättre dag eftersom regnet stod som spön i backen och det blåste småspik.

Det var mycket nytt för Exclusive att titta på, men bäst av allt var nog de stora speglarna.

I speglarna "bodde" det massor av snygga fuxar som hon gnäggade till....

Avsikten med ridhusjobben är att få en smidigare häst. Jag tror att hon kommer att må bra av att bli lite mjukare och mer följsam. Hon får helt enkelt stå ut med att göra lite krusiduller då och då.

I dagsläget behövs en halv gårdsplan (eller för den delen ett halvt ridhus) för att vända runt henne eftersom hon är stel som en planka. I båda sidor. 

Imorgon väntar skogen. Hoppas vädergudarna är skonsamma.

Ca 10 cm nysnö och inte ett enda spår i snön.

Vilken härlig dag för en skogstur med fina fuxan!

Nytt år. Det är ju då man ska passa på att byta ut det gamla och satsa på nytt.

Jag har tröttnat på mina gamla arbets"kamrater".

Trötta, slitna och dessutom läcker de och luktar skunk.

Tur att de inte är fackligt anslutna för då hade ju "sist in först ut gällt".

Nu ska de väck!

Mina nya raringar är trevliga. Varma och sköna. Vinterbonade.

Som jag har letat efter de perfekta stövlarna.

Ännu har det inte varit megakallt så jag vet inte om de håller vad som lovas men betydligt varmare än mina gamla är de iallafall!

Grub's Snowline, välkomna till Björkäng!

Det gick rätt bra ändå. Snurr i boxarna och skit uppåt väggarna men ingen skadad.

Jag är glad att jag tog det säkra före det osäkra och "lindade in fina fuxan i bomull".

Dvs. gummiboots + lindade ben med tjocka underlägg. Ett av bandageunderläggen blev till matt-trasor men det gör inget. Jag undrar hur benet hade sett ut utan skydden?

Ibland gör jag faktiskt riktigt smarta saker. Om jag får säga det själv.

Ha nu en trevlig fortsättning på 2012!