Det finns flera seglivade myter om föl och deras hälsa. Jag tänkte presentera ett axplock av de vanligaste;

Myt 1: Ett nyfött föl som är piggt har fått i sig tillräckligt med antikroppar från råmjölken.

Myt 2: Ett nyfött föl som sover långa stunder och hoppar över måltider, är trött och behöver sova. Det blir då piggare med tiden.

Myt 3: Har det nyfödda fölet inte diat efter fyra timmar kan man mata den med nappflaska.

Myt 4: Ett nyfött föl som inte kan äta själv, räcker att matas varannan timme

Myt 5: Stoet ska rastas utan det nyfödda fölet.

Nyfödda föl som är pigga kan ha en dålig antikroppsnivå. Avsaknaden av infektion gör att fölet fortfarande är friskt, men dessa föl är tickande bomber. Tänk på att vid förlossningen utsätts fölet för en mängd bakterier, som kan lätt få fäste i den oskyddade fölkroppen om den har en låg nivå antikroppar i blodet. Resultatet kan komma efter ett par veckor i form av en infektion i t ex en led, navel.

Ett friskt föl äter flera gånger i timmen då den inte har någon energireserv utan är beroende av att hela tiden få i sig mat. Ett säkert tecken på sjukdom hos fölet är att den inte håller sina mattider utan sover över. Det blir med tiden svagare och infektionen får större fäste, vilket snabbt minskar möjligheten till överlevnad om inte adekvata åtgärder vidtas.

Det nyfödda fölet har upptag av antikroppar från råmjölken endast en kort tid. Senaste studier visar att redan efter tre timmar efter förlossningen är upptaget endast 20%.

Ett nyfött föl, som av någon anledning inte orkar dia själv, är viktigt att flera gånger i timmen mata. Det är mycket energikrävande att samtidigt vara nyfött föl och sjuk.

Alla som sett vilket rörelsebehov fölungar har och hur mycket de utvecklas av att hela tiden röra på sig, inser att ju mer de får vara ute, desto mer utvecklas deras muskler och motorik. En brasklapp är om fölet föds med en inte korrekt benställning, bör motionen under första tiden vara kontrollerad d v s fölet leds, så inte problemet förvärras. Min uppfattning är att inte ska störa relationen sto-föl under de första dagarna. När fölet diar frisätts hormonet oxytocin, som gör att mjölken rinner till i juvret och också att livmodern drar ihop sig. Jag anser att sto och föl rastas lugnast tillsammans. Det är så naturen har räknat ut det från början.

Om man ska hålla på med hästuppfödning, gäller det att vara påläst. En sak blir inte mer rätt bara för att många gör på samma sätt. Viktigt att komma ihåg att ett friskt föl reser sig inom en timme, diar inom två timmar och galopperar runt inom fyra timmar. Efterbörden ska gå inom 3 timmar. Alla andra tidsparametrar bör starta en alarmklocka hos hästägaren. Många hästägare har en god känsla att någonting är fel, men ges dessa ”mytråd”, kan följden bli att de väntar för länge. Lika tacksamt det är att behandla ett föl i tid, lika otacksamt är det om behandlingen sätts in för sent. Det går jättefort åt fel håll!

//Elisabeth

Fortfarande känns avelssäsongen långt borta, men tiden går fort.

Det är ju tur för den här kylan lämnar ingen oberörd förutom kanske hästarna. Den här tiden på året är en bra tid att börja med ljusprogram om man vill ha igång sina tomma ston i tid på våren.

Ston är s k long-day breeders dvs deras brunstcykel stimuleras av den ökande längden av dagsljus. När dagarna blir längre på våren går stona in i s k transition period.

Det är den tiden då äggstockarna åter börjar sin cykliska aktivitet genom att producera folliclar (ägg), men dessa ovulerar inte alltid p g a att luteiniseringshormonet är lågt. Det är därför brunstlängden kan vara lång, ibland ett par månader eller delad.

Att sätta stona under ljus är ett effektivt sätt att skynda på aktiviteten i äggstockarna så att ägglossning och regelbunden cyklicitet kommer igång. Det tar ca 10 veckor efter ljusprogrammet startat.

Ljusstyrkan ska vara så att det går att läsa en tidning (100 watts lampa). Tänd ljuset i stallet eller i paddocken så dagen förlängs från skymningstiden d v s tänd inte tidigare på morgonen.

Det finns olika modeller: Antingen startas ljusprogrammet så att stona får ljus sammanlagt 16 timmar direkt eller så att ljuset tänds under en (1) timme 9.5-10 timmar efter skymningen.

En timer kan vara bra att ha. När stona börjar få ägglossning och få en regelbunden cykel avslutas ljusprogrammet.

De dräktiga stona kan påverkas av ljusprogrammet genom att de fölar tidigare än beräknat.

Betäckningssäsongen är nu nästan förbi. Det finns enstaka ston (3 st) kvar att kontrollera.

Antalet dräktiga ston i år är fler än jämfört med 2009 (89%). Det blir spännande att se hur resultatet påverkas när samtliga ston är undersökta. Stationen har tagit emot 20 % fler ston i år.

De har varit travare, araber, halvblod och American saddlebred. Denna säsong hade 60 % av stona någon form av reproduktionsproblem, som att de har varit gall en eller flera säsonger, aborterat, var äldre tävlingsston och/eller hade livmoderinfektion/-inflammation.

Totalt 70 % (23 st) av stoägarna valde att använda fryst semin till sina ston.  Av dessa har 91 % konstaterats dräktiga.

Av de ston, som önskade insemination med fryst semin och som kom med någon form av reproduktionsproblem (18/23), är i skrivande stund också drygt 90 % dräktiga (2 återstår att kontrollera).

Åter visar statistiken att när det frysta seminet håller en hög kvalitet blir de flesta ston även i problemkategorin dräktiga. Logistiken vid skick av färsk semin ställer alltid till någon form av problem.

Behovet av semin verkar alltför ofta sammanfalla med någon helgdag eller tävling... eller utebliven leverans.  Det är därför glädjande att det går att använda sig av fryst semin även på de mer komplicerade stona.

De ston som inte blivit dräktiga i år, rekommenderar jag att de utreds och görs i ordning redan nu. Enligt min erfarenhet blir dessa gallston mycket fortare dräktiga påföljande säsong.

//Elisabeth

Värmen har gjort att bromsar, hästflugor och blinningar har varit irriterande för vissa känsliga hästar. Värst var försommaren. Det är framför allt huden på bog och framsidan av halsen som kan ha blivit ordentligt biten.

Jag har provat allt ifrån olika illaluktande krämer till matolja.  Dessa fungerar ett tag så irritationen av betten i alla fall hinner lugna ner sig.

Switch fungerar bra mot knotten. Fölen med sin feta och kraftiga päls klarar sig mycket bättre från att bli bitna. När flugorna ansamlas i och runt ögonen, kliar hästarna sig på allt de kommer åt. Hornhinnan är på hästen stor och utstående. Den skadas lätt.

Rinnande ögon är ett första tecken på att ögonen är irriterade, skadas hornhinnan blir ögat fort grått och hästen kniper ihop ögat. Här är viktigt att behandling insätts snabbt - ring veterinär. Flughätta eller flyveil fungerar bra för att förebygga problemet.

De flesta hästar besväras trots allt inte så mycket, de känsliga individerna är undantagna.  Ibland är det nog vi människor som störs mer av insekterna än hästarna. De har ju trots allt klarat sig i alla tider långt innan det fanns veterinärer och olika hudprodukter!

// Elisabeth

De flesta fölen är nu födda och många har hunnit bli ett par månader gamla. Det är viktigt att ha bra rutiner i sin övervakning av fölen. De äldre fölen kan drabbas av bl a diarreer och lunginflammationer. Diarreer är mer lättupptäckta än lunginflammationer. Den mest lömska sorten av lunginflammation som drabbar de äldre fölen är orsakad av Rhodocockus equi. Fölen smittas troligen tidigt i åldern, men den vanligaste sjukdomsutvecklingen är långsam och ger inte symtom förrän fölen är 2-3 månader gamla. Bakterien trivs i syrerik miljö, d v s lungorna där den ger upphov till granulomatösa förändringar,  sk bölder. Dessa kan variera i storlek och omfattning beroende på hur tidigt sjukdomen upptäcks. De första vaga symtomen kan vara enstaka hostningar, lite höjd kroppstemperatur och kanske lite ökad andningsfrekvens d v s symtom som är lätta att missa om man inte är på alerten.  Följande råd kan vara en hjälp för att tidigt upptäcka sjukdom; Ta morgontemperaturen flera gånger i veckan - ett friskt föl har 38.1-38.3 oC, se om det finns varigt sekret i näsborrarna, lyssna efter biljud från luftvägarna - d v s fölet behöver inte ha symtom på att vara speciellt sjukt! Är temperaturen förhöjd och/eller finns någon/några av dessa symtom, är det viktigt att lyssna på lungorna och ta ett blodprov för att se om det finns en infektionsbild. Skulle så vara fallet är det viktigaste att ta ett sekret från luftstrupen (prov från nässekret är missvisande). Provet skickas för odling. Denna bakterie behandlas med samma mediciner som vid tuberkulos hos människa. Tuberkulos är en sjukdom som kan utveckla multiresistens mot antibiotika och som finns i många länder. Det är därför viktigt att vi som veterinärer inte använder dessa läkemedel i annat än de fall där odlingssvaret indikerar så. Jag brukar behandla fölen tills blodprovssvaren i stort sett är normala. Behandlingstiden kan pågå i flera veckor och eftersom fölet ökar i vikt dagligen är det också viktigt att öka medicindosen (jag brukar öka var 10:e dag) för att undvika underdosering

Ston som är sydda i slidan (vulva), klipps upp ca en vecka före förväntad fölning. Klipps slidan upp så blir slidväggarna inte så trasiga och det undviker också att det spricker i helt fel riktning. Slidan sys sedan snarast efter fölningen- detta är viktigt eftersom det är då livmodern är som mest infektionskänslig; slidan och livmodern är väl uttänjda efter förlossningen och fostervattnet är ett utmärkt substrat för bakterier.

Jag brukar sy dessa ston i samband med mitt besök när jag även undersöker det nyfödda fölet. De ston som fölade under april månad, är kanske aktuella att bli ombetäckta /omseminerade. Ston som kommer till mig för betäckning, tidigast på sin andra brunst, tar jag både cytologiskt och bakteriologiskt prov på livmodern. Detta för att säkert veta att det inte finns någon inflammation/infektion.

Inflammation orsakad av bakterier är den vanligaste orsaken till att stoet inte blir dräktigt eller att hon resorberar tidigt i dräktigheten.

En slapp slida hos ett högdräktigt sto kan även orsaka att hon fölar alldeles för tidigt. När stoet är i 9-10 dräktighetsmånaden (ibland ännu tidigare) är livmodern så tung att om slidväggarna är slappa kan de inte hålla emot inflöde av bl a bakterier utifrån.

Detta orsakar en retning på livmodermunnen (cervix), som öppnar sig alldes för tidigt, vilket kan medföra att fölet föds. Ett föl som föds före 300 dagar har mycket dålig prognos för att kunna räddas till en funktionsduglig tävlingsindivid. Det är därför viktigt att hålla koll på hur stoets slida ser ut för att undvika besvikelsen över en utebliven dräktighet eller ett kastat foster.

Nu har fölningarna kommit igång. Föl är känsliga individer. De föds med praktiskt inte något immunförsvar utan får sitt skydd via stoets råmjölk. Det är därför  viktigt att fölet beter sig på ett normalt sätt för att så snabbt som möjligt få i sig sitt skydd mot de infektionsämnen som normalt finns i närmiljön.

En normal fölunge ska resa sig, dia och springa runt inom loppet av 1, 2 respektive 4 timmar. Det är därför viktigt att detta följs upp för att i tid kunna avgöra om någonting inte är normalt. Som stoägare kan man mjölka ur stoet i en nappflaska och ge fölet när det är fött. Det är också bra att ha som rutin ett veterinärbesök där en fullständig allmän undersökning och ett blodprov ingår.

Fölets tarm har ett maximalt upptag av antikroppar de första 6-12 timmarna.

Detta upphör efter 18-24 timmar. Ca 12 timmar efter att fölet är fött, kan mängden antikroppar analyseras med hjälp av ett färdigt kit, Foalcheck.

En för låg mängd antikroppar medför risk att fölet drabbas av sjukdom.

Det går inte att se på fölet om det har ett för lågt upptag av antikroppar utan detta fastställs med hjälp av blodprov.

Ett piggt fölkan ha låg mängd men har ännu inte drabbats av någon infektion.

Tyvärr är det vanligare att djurägaren först upptäcker att fölet inte mår bra innan detta misstänks. Om den upptagna mängden antikroppar är för låg, ges blodplasma med extra mycket antikroppar.